RSS 2.0

Jealousy makes me mad!

Det är nåt jag verkligen inte gillar.. svartsjuka.. Varken hos mig själv eller andra men minst av allt hos mig själv. Det får mig att må dåligt. Det är inte ofta jag är det och brukar inte ha anledning till det heller känns det som men det kommer stunder i livet då man blir de utan att man kan styra det. Ni vet nog vad jag pratar om. En händelse för ca 6 månader sedan med mitt ex.. svartsjukan var total.. men de fattar väl vem som helst.

Nu har det gått ett tag och min svartsjuka stör mig fortf, de e nåt jag inte vill vara men man kan ju inte styra alla känslor i kroppen. Jag blev svartsjuk första gången på länge i fredags, jävla tråkigt faktiskt eftersom jag mår så dåligt av det och tänker som många andra och det e nåt som blivit en liten del av att må bra för stunden. "Don't get jelous, get even". Dåliga tankar känns de som ibland men vissa tunder är de bara gött o tänka så.



Aja, ni säger att jag inte skriver så mkt privat längre så här kommer det. Och jag vet att du läser, eller jag hoppas det så du förstår. Min vän.. min bästa vän kändes det som blandat med lite andra känslor som jag umgåtts med ett tag nu som fått mig att tänka på annat och fått mig att må ganska bra med tanke på omständigheterna gjorde mig ledsen i fredags genom att göra mig svartsjuk. Sånt e livet tänker jag MEN svartsjuka e inget ja vill känn, så e det bara.

Ge sitt nr till en ramdome brud på krogen som man inte ens känner o sedan träffa henne dagen efter och sedan inte ens säga nåt till mig så jag får reda på de av mitt ex eftersom hon kände honom en vecka efter? INTE OK enligt mig, vet inte hur alla andra ser det oavsett vad avsikten med mötet o numret var, som han berättat var de inget sånt han ville med henne men varför inte berätta o dölja det. Varför ens träffa henne oavsett vad lixom, ge nr o allt sånt när hon endå ragga på honom. De kändes iaf fel, därför har jag valt att lägga allt på is och se vad som händer i framtiden.. de e så jag funkar o kan inte göra nåt åt saken. Vill man vara seriös gör man inte så tycker jag iaf. Han skulle aldrig göra nåt annat mednågon men de har man ju hört från andra förr. Man berättar saker för varandra. Dade det varit min pojkvän hade det varit slut men tur nog behöver vi inte gå igenom nåt sånt nu. Vi är inte ovänner, aldrig, he's to good for that men de känns weird just nu och jag sa att ja inte ville ha de seriöst mer o ville va singel efter de så vi får se vart vi hamnar i slutändan.. that's allt for now. inte så glad just nu som ni förstår, lite nere oså..! gonatt!//J

Kommentarer
Postat av: Emma

Hej J (och A)! :) Jag vet hur det är att vara riktigt svartsjuk... Dock kom jag på för något år sedan att jag kunde använda min fantasi! Så när jag blir svartsjuk på någon/något så hittar jag på roliga följder! T.ex. om det nu skulle vara en tjej som raggar på mitt ragg och han visar intresse så tänker jag "fan vad kul om hon var så packad att hon spydde rakt ut på honom". Eller om det är någon med fruktansvärt snygga ben med äckligt bra passande jeans så tänker jag "vad kul om byxorna skulle spricka... nu.". Det får mig oftast alltid att skratta och se glad ut. Sedan tvingar jag mig själv att ge en komplimang (tyst eller högt) - och konstigt nog mår jag bättre då.

Tänkte bara dela med mig lite! Hoppas du kan vända på det och skratta svartsjukan rakt upp i ansiktet!

Kramar/ ny läsare som gillar eran blogg starkt!

2011-06-15 @ 22:20:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback